Vallfoder är vad betande djur äter direkt från marken: gräs, klöver, alfalfa och andra örtartade växter. Det är det billigaste fodret en bonde kan tillhandahålla, och för idisslare som nötkreatur och får är det också det mest naturliga.

Beteshantering är en färdighet i sig. Om man placerar för många djur i en hage kommer de att äta ner den till bar jord, vilket lockar till ogräs och erosion. Om man flyttar dem för tidigt lämnar de bra foder efter sig. Rotationsbetning, där hjordar flyttas mellan inhägnade hagar med några dagars mellanrum, härmar mönstret hos vilda hjordar och ger växterna tid att växa tillbaka.

Viktiga fodergrödor

• Flerårigt rajgräs och högsvingel för svala klimat
• Bermudagräs och bahiagräs för varma regioner
• Alfalfa och klöver för högt proteininnehåll
• Inhemska växter för torra betesmarker

Foderkvaliteten minskar när plantorna mognar och sätter frö. Jordbrukarna betar eller skär gräs för att fånga grödan i dess mest näringsrika skede, vanligtvis strax före blomning.