Träda beskriver jordbruksmark som lämnats oplanterad under en eller flera växtsäsonger för att låta jorden återfå sin bördighet, ackumulera fukt och bryta skadedjurs- och sjukdomscykler. Denna metod är uråldrig: Romerska bönder varvade spannmål med träda, och det medeltida trefältssystemet lämnade en tredjedel av marken i träda varje år. Träda kan vara bar, där ogräs bekämpas med jordbearbetning eller herbicid, eller vegeterad, där en täckgröda odlas och senare införlivas. Inom torrodling lagrar sommarträda vinternederbörd för följande gröda, även om den också gör jorden sårbar för erosion och minskar den totala produktionen per hektar. I Europeiska unionen krävde arealuttagspolitiken en gång att bönder skulle lämna mark i träda för att minska överskott och stödja biologisk mångfald; idag uppmuntrar ekologiska fokusområden och miljövänligt jordbruk liknande metoder. Träda ger livsmiljö för vilda djur och kan användas för bete eller hö. Moderna växelbruk minskar ofta bar träda till förmån för täckgrödor och diversifierade sekvenser.