Zonindelning är en uppsättning kommunala bestämmelser som styr hur mark får användas och hur mycket som får byggas på den. Den delar in en stad i distrikt – bostäder, kommersiella, industriella och blandanvända – och anger regler för varje område. Dessa regler täcker byggnadshöjd, täthet, avstånd mellan byggnader, parkering och tillåten användning.

Zonindelning formar städer djupt. Den avgör var människor bor, var de arbetar och hur långt de måste resa mellan de två. Den avgör om ett område har en närbutik eller bara hus. Den avgör om en byggnad kan vara hög eller måste vara låg. Det är ett av de kraftfullaste verktygen en stad har.

Zonindelning har en komplicerad historia. Den har använts för att skydda områden från oförenliga användningsområden, men också för att exkludera människor och genomdriva segregation. Många städer reformerar nu zonindelningen för att möjliggöra fler bostäder, mer blandad utveckling och fler promenadvänliga områden. Debatten är ofta het eftersom zonindelning påverkar fastighetsvärden och livskvalitet.

För arkitekter och byggherrar är zonindelning den första begränsningen att förstå. En plats zonindelning avgör vad som kan byggas innan en enda gräns är dragen. Ignorera den, och projektet kommer att misslyckas i tillståndsstadiet.