En familj tjänar 30 000 dollar om året på landsbygden i Mississippi. De har en bil, ett litet hus och tillräckligt med mat. En familj i San Francisco tjänar 80 000 dollar och kämpar för att betala hyra, barnomsorg och sjukvårdskostnader. Relativ fattigdom är att ha lägre inkomst än samhällsgenomsnittet. Det mäts mot levnadsstandarden i ett visst samhälle.

Relativ fattigdom handlar inte om överlevnad. Det handlar om delaktighet. Människor i relativ fattigdom kan ha tillräckligt att äta, men de har inte råd med det som de flesta andra tar för givet: en pålitlig bil, en hyfsad lägenhet, skolmaterial, ett födelsedagskalas för sitt barn. De är utestängda från det vanliga livet.

Hur det mäts

• Procentandel av medianinkomsten, ofta 50 % eller 60 %
• Index för materiell fattigdom
• Indikatorer för social utestängning
• Subjektiv fattigdom: hur människor känner inför sin situation

USA använder inte officiellt ett relativt fattigdomsmått, men det gör OECD. Länder med starka sociala skyddsnät har lägre relativa fattigdomsnivåer. Relativ fattigdom kan existera även i rika samhällen. Det handlar om ojämlikhet, inte bara knapphet.