Födelse, död och återfödelse. Samsara är sanskrittermen för den oändliga cykel där varelser återföds i enlighet med kvaliteten på sina handlingar. I hinduiskt och buddhistiskt tänkande är det det grundläggande villkoret för vanlig existens – drivet av begär, okunnighet och karmas ackumulerade kraft.

Cykeln betraktas inte som en neutral process. Den präglas av lidande. Även angenäma återfödelser tar slut; även himmelska sfärer är tillfälliga. Målet med den andliga vägen är därför befrielse. I klassisk hinduism är befrielsen moksha, förening med eller förverkligande av den yttersta verkligheten. I buddhismen är det nirvana, släckandet av begärets eldar och slutet på återfödelsen. Olika skolor kartlägger de möjliga destinationerna – människa, djur, hungrigt spöke, helvetesvarelse, gud – med varierande grad av detaljer, men den underliggande diagnosen förblir konstant: fortsatt existens inom samsara är otillfredsställande.

Läran formar etiken. Varje handling sår ett frö som kommer att mogna i detta liv eller ett framtida. Medkänsla för alla varelser följer naturligt, eftersom vilken levande varelse som helst kan ha varit ens mor i en tidigare födsel. Meditation och moralisk disciplin är de praktiska medlen för att försvaga cykelns grepp.

Samsara är inte en teori om det förflutna; det är en beskrivning av den nuvarande situationen och en karta över vägen ut.