Stereotyphot är den självbekräftande oron att man kommer att bli utvärderad utifrån en negativ stereotyp om sin grupp. Ångesten och den kognitiva belastning som följer med oron kan försämra prestationen.

Claude Steele och kollegor visade att afroamerikanska elever presterade sämre på ett svårt verbalt test när det beskrevs som diagnostiskt för förmåga än när samma test beskrevs som icke-diagnostiskt. Liknande effekter har visats för kvinnor i matematik, äldre vuxna i minnesuppgifter och andra grupper som är måltavlor för negativa stereotyper. Hotet behöver inte vara explicit; subtila ledtrådar som gör stereotypen framträdande är ofta tillräckliga.

Mekanismer inkluderar ökad ångest, minskad arbetsminneskapacitet och överansträngning eller underansträngning. Interventioner som omformulerar uppgiften, betonar utveckling eller tillhandahåller förebilder kan minska effekten. Stereotyphot hjälper till att förklara gruppskillnader i prestation som krymper eller försvinner när det utvärderingstryck som är kopplat till stereotypen tas bort.

Rädslan för att bekräfta en negativ stereotyp kan i sig producera den underprestation som stereotypen förutsäger.