Ominlärning är ett mått på minne som bedömer hur mycket snabbare material bemästras när det studeras igen efter en viss tid. Besparingarna i tid eller ansträngning indikerar att en del kvarvarande minne av det ursprungliga lärandet finns kvar.

Hermann Ebbinghaus introducerade metoden i sina banbrytande studier av nonsensstavelser. Han mätte antalet repetitioner som krävdes för initial behärskning, lät tiden gå och räknade sedan repetitionerna som behövdes för att lära sig samma lista igen enligt samma kriterium. Skillnaden utgjorde besparingar. Även när den medvetna återkallelsen hade sjunkit till noll, återstod ofta betydande besparingar, vilket visar att minnet kan bestå under medvetenhetströskeln.

Ominlärning är ett känsligt mått som kan upptäcka minnesspår som missas i återkallelse- och igenkänningstester. Det används i forskning om långsiktig lagring, sömnens effekter och hållbarheten hos pedagogiska interventioner. Vardagliga exempel inkluderar den lätthet med vilken ett en gång flytande språk återvänder efter år av oanvändning.

Material som känns helt bortglömt avslöjar ofta sin kvarvarande närvaro när det lärs in snabbare en andra gång.