Effektlagen säger att beteenden som följs av gynnsamma konsekvenser blir mer sannolika, och beteenden som följs av ogynnsamma konsekvenser blir mindre sannolika. Edward Thorndike formulerade principen utifrån sina pusselboxexperiment med katter.

En katt placerad i en låda lärde sig, genom trial and error, att utföra den handling som öppnade dörren och ledde till mat. Under successiva försök försvann de ineffektiva beteendena och det framgångsrika svaret inträffade snabbare. Thorndike beskrev processen som att stämpla in stimulus-respons-kopplingar genom tillfredsställande resultat och utstämpla kopplingar genom irriterande resultat.

Effektlagen blev en grund för operant betingning. BF Skinner förfinade begreppen förstärkning och bestraffning samtidigt som han behöll den grundläggande idén att konsekvenser väljer beteende. Principen är fortfarande central för beteendemodifiering, utbildning och djurträning. Den förklarar också varför vanor bildas och varför de kan vara svåra att bryta när konsekvenserna som upprätthåller dem är intermittenta eller fördröjda.

Handlingar som lönar sig tenderar att upprepas. Den enkla regelbundenheten är effektens lag.