Inom problemlösningsforskning är fixering oförmågan att se ett problem ur ett nytt perspektiv. Tidigare erfarenhet eller ett vanemässigt tillvägagångssätt blockerar vägen till en lösning som annars skulle vara tillgänglig.

Funktionell fixering är en vanlig form: tendensen att se ett objekt endast i termer av dess vanliga funktion. I det klassiska ljusproblemet kämpar människor med att montera ett ljus på en vägg med hjälp av en tändsticksask eftersom de bara ser asken som en behållare, inte som en potentiell hylla. Mental mängd är en relaterad form: tendensen att närma sig ett nytt problem med strategier som fungerade på liknande tidigare problem, även när ett enklare tillvägagångssätt finns.

Fixering är inte dumhet. Det är nackdelen med samma mekanismer som gör experters prestationer effektiva. Experter känner snabbt igen bekanta mönster; kostnaden är minskad flexibilitet när mönstret inte gäller. Tekniker som stör fixering inkluderar att ta en paus, överväga motsatsen eller medvetet generera vilda alternativ.

Ibland är hindret för lösningen inte brist på kunskap utan greppet av ett gammalt sätt att se på saker.