Stoicismen lär ut att dygd är det enda goda och att allt annat, hälsa, rikedom, rykte, är likgiltigt. Stoikerna, grundade av Zenon från Kitium omkring 300 f.Kr., hävdade att vi borde fokusera på det vi kan kontrollera: våra bedömningar, våra begär, våra handlingar. Det vi inte kan kontrollera, vädret, andra människor, det förflutna, borde inte störa oss. Målet är apati, ett tillstånd av lugn som kommer av att förstå naturen och acceptera det som händer. Marcus Aurelius, Epiktetos och Seneca är de mest kända stoikerna. Marcus var en romersk kejsare, Epiktetos en före detta slav, Seneca en statsman och dramatiker. Deras skrifter är praktiska guider till att leva väl under press.

Stoicismen har fått ett uppsving de senaste åren, särskilt bland människor som söker motståndskraft i osäkra tider. Det handlar inte om att undertrycka känslor. Det handlar om att inte låta sig styras av dem. Det handlar inte om passivitet. Det handlar om att agera med dygd, oavsett utfall. De stoiska metoderna negativ visualisering, dagbokföring och medveten acceptans har anammats av modern självhjälpsterapi och kognitiv terapi. Kritiker menar att stoicismen kan vara kall, att den undervärderar relationer och känslor. Försvarare svarar att den värderar dem ordentligt, som saker att njuta av men inte att vara beroende av. Stoicism är en filosofi om inre frihet.

Stoiska principer

• Dygd är det enda goda. Allt annat är likgiltigt.
• Kontroll. Fokusera på det du kan kontrollera.
• Acceptans. Acceptera det du inte kan kontrollera.
• Lugn. Odla apati, frihet från störande passioner.

Stoicism är inte detsamma som passivitet. Det är en uppmaning till handling, vägledd av förnuft och dygd.