Skepticism är attityden att tvivla på kunskapsanspråk. Den frågar sig om vi kan veta någonting alls. Antik skepticism, förknippad med Pyrrho och Sextus Empiricus, hävdade att vi borde avvakta med att döma allt, eftersom det för varje argument finns ett lika och motsatt argument. Resultatet är lugn, inte förtvivlan. Modern skepticism, förknippad med Descartes, använde tvivel som metod. Descartes tvivlade på allt tills han nådde säkerheten om sin egen existens. Han försökte sedan återuppbygga kunskapen på den grunden.

Skepticism finns i många former. Global skepticism tvivlar på all kunskap. Lokal skepticism tvivlar på kunskap inom ett specifikt område, såsom moral eller den yttre världen. Cartesiansk skepticism tvivlar på existensen av den yttre världen med hjälp av drömargumentet och hypotesen om den onda demonen. Humeansk skepticism tvivlar på kausalitet och induktion. Skepticism är inte detsamma som cynism, som misstror motiv, eller nihilism, som förnekar värde. Det är en metodologisk hållning, ett sätt att testa påståenden. Vissa filosofer menar att skepticism är självmotbevisande. Om du vet att du inte kan veta någonting, då vet du något. Andra menar att skepticism är en användbar drevpinne som tvingar oss att granska våra antaganden. Debatten fortsätter.

Former av skepticism

• Global. Vi kan inte veta någonting.
• Lokal. Vi kan inte veta saker inom en specifik domän.
• Cartesian. Vi kan inte veta att den yttre världen existerar.
• Humean. Vi kan inte veta orsakssamband eller induktion.

Skepticism är inte detsamma som tvivel. Tvivel är en känsla. Skepticism är en ståndpunkt om möjligheten till kunskap.