Materialismen menar att endast fysisk materia existerar. Medvetande, sinne och ande är antingen identiska med fysiska tillstånd eller kan reduceras till dem. Denna uppfattning har gamla rötter. Demokritos och Epikuros hävdade att universum består av atomer och tomrum. Hobbes och La Mettrie återupplivade materialismen i modern tid. Under 1900-talet blev den den dominerande positionen inom medvetandefilosofi och kognitionsvetenskap, även om det svåra problemet med medvetandet fortfarande är en utmaning.

Materialister finns i flera varianter. Reduktiva materialister menar att mentala tillstånd är identiska med hjärntillstånd. Eliminativa materialister menar att folkpsykologi, med sitt tal om övertygelser och begär, kommer att ersättas av neurovetenskap. Icke-reduktiva materialister accepterar att mentala tillstånd är fysiska men förnekar att de kan reduceras till fysik. Funktionalism menar att mentala tillstånd definieras av sina kausala roller, inte av sitt fysiska substrat. Materialism är inte detsamma som behaviorism, som helt och hållet förnekar existensen av inre mentala tillstånd. Det är inte heller detsamma som fysikalism, även om termerna ofta används omväxlande. Materialism är en metafysisk tes om vad som existerar. Fysikalism är ofta bredare och inkluderar fysiska egenskaper och lagar.

Former av materialism

• Reduktiv. Mentala tillstånd är hjärntillstånd.
• Eliminativ. Folkpsykologi kommer att ersättas.
• Icke-reduktiv. Mentala tillstånd är fysiska men oreducerbara.
• Funktionalist. Mentala tillstånd är kausala roller.

Materialismen står inför det svåra problemet: varför ger fysisk bearbetning upphov till subjektiv upplevelse? Ingen har ett helt tillfredsställande svar.