Psykos innebär att man tappar kontakten med verkligheten. Hallucinationer, vanföreställningar, oorganiserat tänkande. Antipsykotiska läkemedel dämpar dessa symtom genom att blockera dopamin D2-receptorer i hjärnan, och för många patienter utgör de skillnaden mellan sjukhusvistelse och hemmet. De används också vid bipolär mani, svår agitation och behandlingsresistent depression.

Den första generationen, inklusive haloperidol och klorpromazin, kom på 1950-talet. De fungerar men orsakar ofta rörelsestörningar: stelhet, tremor och tardiv dyskinesi, ett potentiellt permanent tillstånd. Andra generationens läkemedel som risperidon och olanzapin kom på 1990-talet med färre biverkningar från rörelser men en ny uppsättning problem, särskilt viktökning och metabola förändringar som ökar risken för diabetes och hjärtsjukdomar. Klozapin, det mest effektiva läkemedlet mot behandlingsresistent schizofreni, kräver regelbundna blodprover på grund av en sällsynt men allvarlig risk för lågt antal vita blodkroppar.

Vad patienter och familjer bör veta:

• Reaktionerna varierar. Att hitta rätt läkemedel kräver ofta trial and error.
• Biverkningar är verkliga. Vikt, blodsocker och rörelsesymtom behöver övervakas.
• Våldsamhet är viktigt. Att sluta abrupt kan utlösa återfall.
• Långverkande injektioner. För patienter som kämpar med dagliga piller är månatliga injektioner ett alternativ.

Antipsykotika behandlar symtom. De botar inte det underliggande tillståndet.