Utsedda zoner i havet där mänskliga aktiviteter är begränsade eller förbjudna kallas marina skyddade områden, eller MPA. Skyddsnivån varierar från områden med flera användningsområden som tillåter reglerat fiske till reservat där helt fiskeförbud är förbjudet.

Väl upprätthållna marina skyddsområden kan öka antalet, storleken och mångfalden av arter inom sina gränser och, genom spridning av vuxna arter och larver, kan de även gynna angränsande fiskeområden. De skyddar viktiga livsmiljöer som lekplatser, korallrev och undervattensberg. Effektiviteten beror på storlek, plats, skyddsnivå och efterlevnad.

Globala mål kräver en betydande utbyggnad av nätverket av marina skyddsområden, inklusive i det fria havet. Utmaningarna inkluderar verkställighet i avlägsna områden, rättvis inkludering av lokalsamhällen och att säkerställa att skyddade områden är representativa för hela spektrumet av marina livsmiljöer. Vetenskaplig övervakning är avgörande för att visa resultat och anpassa förvaltningen.

Ett reservat där man inte får fiska, som bara är en linje på en karta, ger liten nytta; ett som respekteras kan förvandla ett utarmat rev inom ett decennium.