Föremål som rör sig fritt över jorden verkar böja sig eftersom planeten själv roterar under dem. Denna skenbara avböjning är Corioliseffekten. På norra halvklotet är avböjningen till höger om rörelseriktningen; på södra halvklotet är den till vänster.

Effekten är försumbar vid ekvatorn och ökar mot polerna. Den formar den storskaliga cirkulationen i både atmosfären och havet, och styr vindar och strömmar till de välbekanta mönstren av passadvindar, västvindar och de stora subtropiska gyrorna. Utan Corioliseffekten skulle havsbassängerna sakna de västra gränsströmmarna som transporterar stora mängder värme mot polerna.

Kraften är proportionell mot hastigheten och mot latitudens sinus, så den påverkar snabbrörliga eller långfärdiga objekt starkast. Vardagsintuitionen kan vilseleda eftersom effekten är för svag för att märkas i rörelser i hushållsskala. Inom oceanografi och meteorologi är det dock en grundläggande organiserande princip.

Varje större strömsystem på planeten bär avtryck av jordens rotation.