Vissa hjärnkretsar gör att specifika stimuli och handlingar känns värda att följa. Dessa kretsar, som gemensamt kallas belöningssystemet, utvärderar värdet av resultat, motiverar beteenden som närmar sig och förstärker de handlingar som producerade resultaten.

Kärnelementen inkluderar dopaminneuroner i det ventrala tegmentala området och substantia nigra, deras projektioner till nucleus accumbens och prefrontala cortex, och sammankopplade strukturer som amygdala och orbitofrontala cortex. Fasiska dopaminsignaler rapporterar fel i belöningsprediktionen, uppdaterar förväntningar och vägleder inlärning. Andra transmittorer och peptider bidrar till den hedoniska "gillande"-komponenten och till den ansträngning man är villig att lägga ner.

Droger aktiverar dessa kretsar artificiellt, vilket producerar stark förstärkning som kan åsidosätta naturliga belöningar. Naturliga belöningar – mat, social kontakt, nyhet – engagerar samma banor under fysiologiska förhållanden. Dysfunktion bidrar till missbruk, depression och motivationsbrister. Kartläggning och modulering av belöningssystemet är fortfarande en central uppgift inom både grundläggande och translationell neurovetenskap.

• Kretsar som medierar njutning och förstärkning
• Centrerad kring mesolimbiska dopaminprojektioner
• Signalerar förutsägelsesfel och motiverar handling
• Kapad av beroendeframkallande droger