Förstärkning är varje händelse som följer ett beteende och ökar den framtida sannolikheten för det beteendet. När en råtta trycker på en spak och får mat blir spaktryckningar vanligare. När en elev får beröm för att ha slutfört läxor tenderar slutförandet av läxor att öka. Det definierande kriteriet är den förstärkande effekten, inte den subjektiva behagligheten av händelsen.

Positiv förstärkning ger en önskvärd stimulus. Negativ förstärkning tar bort en aversiv – att ta aspirin tar bort huvudvärk och förstärker därmed aspirinintag. Båda formerna ökar beteendet. Förstärkningsscheman formar ytterligare mönstret: kontinuerlig förstärkning ger snabb förvärvning; intermittenta scheman ger större motståndskraft mot utsläckning.

Konceptet är centralt för operant betingning. Det skiljer sig från klassisk betingning, som parar ihop stimuli snarare än förstärker svar. Tillämpad beteendeanalys förlitar sig starkt på noggrann leverans av förstärkning för att bygga upp adaptiva färdigheter.

• Ökar sannolikheten för ett föregående beteende
• Positiv form lägger till en stimulans
• Negativ form tar bort en aversiv stimulus
• Effektivitet beror på omedelbarhet och tidsplan

Felaktig tillämpning – att förstärka fel beteende eller att ge förstärkning inkonsekvent – ​​kan ge oönskade resultat.