Den samlande teorin inom modern geologi hävdar att jordens yttre skal är uppdelat i stela plattor som rör sig i förhållande till varandra. Plattektonik förklarar fördelningen av jordbävningar, vulkaner, bergsbälten och själva den oceaniska och kontinentala jordskorpan.

Plattor bildas vid mittoceaniska ryggar, rör sig över ytan med en hastighet av centimeter per år och konsumeras i subduktionszoner. Kontinentalskorpan färdas passivt på plattorna och bevaras till stor del. Drivande krafter inkluderar plattdragning, åstryckning och mantelkonvektion.

Teorin uppstod på 1960-talet från bevis på havsbottenspridning, magnetränder och jordbävningars utbredning. GPS mäter nu plattrörelser direkt. Plattektonik ger ramverket för att tolka praktiskt taget alla storskaliga geologiska processer och den långsiktiga utvecklingen av jordens yta.

• Teorin om rörliga litosfäriska plattor
• Förklarar jordbävningar, vulkaner och berg
• Plattor som skapades vid åsar och förstördes i skyttegravar
• Centralt paradigm för modern geologi