Matchande kustlinjer och fossilfördelningar förbryllade en gång geologer. Kontinentaldrift är idén att kontinenter har rört sig långsamt över jordytan genom geologisk tid. Alfred Wegener samlade de viktigaste bevisen i början av 1900-talet, även om en mekanism saknades förrän plattektoniken levererade den.

Kontinenternas placering, identiska bergsekvenser på motsatta stränder och fossil av samma art som hittats över numera separerade länder stödde alla konceptet. Glossopteris-flora och Mesosaurus-rester förekommer i Sydamerika, Afrika, Antarktis och Australien, vilket tyder på att dessa länder en gång var sammanfogade.

Idag förstås rörelsen som en konsekvens av plattektonik. Kontinenter bär på litosfäriska plattor som rör sig några centimeter per år. Paleomagnetiska data och GPS-mätningar bekräftar den pågående driften. Teorin förändrade geologin genom att koppla ytstrukturer till djupgående processer i jorden.

• Gradvis förflyttning av kontinenter över tid
• Stöds av fossila, bergartade och kustlinjebevis
• Förklaras med plattektonisk teori
• Fortsätter i mätbar takt idag