Innan massivt parallella maskiner användes lästes DNA-sekvenser av ett fragment i taget. Sanger-sekvensering använder kedjeavslutande dideoxynukleotider för att generera kapslade uppsättningar av DNA-strängar som slutar på alla möjliga positioner. När fragmenten separeras efter storlek kan basordningen härledas.

Var och en av de fyra terminatorerna bär ett annat fluorescerande färgämne. Ett kapillärelektroforesinstrument detekterar färgen på den slutliga basen när fragmenten passerar en laser, vilket producerar ett kromatogram av färgade toppar. Metoden är mycket noggrann för avläsningar upp till ungefär tusen baser.

Även om nästa generations plattformar nu dominerar stora projekt, är Sanger-sekvensering fortfarande guldstandarden för att validera individuella varianter och sekvensera korta målregioner. Många kliniska laboratorier förlitar sig fortfarande på den för dess tillförlitlighet och enkla tolkning.

• Klassisk kedjetermineringssekvenseringsmetod
• Använder fluorescerande dideoxynukleotider
• Producerar noggranna avläsningar av måttlig längd
• Används fortfarande för validering och riktad analys