Snabbmode är billiga kläder som produceras snabbt för att följa trender. Varumärken som Zara, H&M och Shein flyttar design från catwalken till butiken på veckor, inte månader. De producerar små partier, testar efterfrågan och fyller på lagren snabbt. Priserna är låga. Omsättningen är hög. Kunderna köper mer och bär mindre.

Modellen har förändrat branschen. Kläder har blivit engångsartiklar för många konsumenter. Den genomsnittliga personen köper betydligt fler plagg än för en generation sedan och använder varje plagg färre gånger. Trender växlar snabbare. Mikrosäsonger ersätter den traditionella tvåsäsongskalendern. Sociala medier ökar takten. En look som setts på en kändis kan finnas i butikerna inom några dagar.

Kostnaderna är betydande. Snabbmode är beroende av billig arbetskraft, ofta i länder med svagt skydd. Fabriksolyckor, som Rana Plaza-raset i Bangladesh 2013, exponerade för farliga förhållanden. Miljöskadorna är allvarliga. Textilproduktion använder enorma mängder vatten och kemikalier. Syntetiska tyger släpper ut mikroplaster. Osålda kläder bränns eller dumpas. Vissa varumärken har lanserat hållbarhetsinitiativ, men kritiker kallar många av dem för greenwashing. Kärnaffärsmodellen är fortfarande byggd på volym och hastighet.

Viktiga funktioner

• Snabba trendcykler
• Låga priser
• Korta produktionsledtider
• Hög volymomsättning
• Globala leveranskedjor