Föroreningar från icke-punktkällor kommer från överallt och ingenstans i synnerhet. Regnvatten och smält snö sköljer över åkrar, gator, gräsmattor och byggarbetsplatser och samlar upp gödningsmedel, olja, bekämpningsmedel och sediment. Den blandningen rinner ut i vattendrag, sjöar och grundvatten utan att passera genom ett rör eller ett reningsverk.

Termen fick fäste på 1970-talet när tillsynsmyndigheter insåg att det inte räckte med att kontrollera fabriksrör och avloppsutlopp. Floderna var fortfarande försämrade. Föroreningarna var diffusa och bars med avrinning från miljontals små källor. Jordbruket är den största bidragsgivaren i många avrinningsområden, följt av stadsavrinning och atmosfärisk nedfall.

Vanliga källor och lösningar

• Gödsel och gödsel från åkrar.
• Olja och kemikalier från parkeringsplatser och vägar.
• Sediment från bygg- och avverkningsplatser.
• Gräsmattekemikalier från förortsområden.
• Lösningarna inkluderar buffertzoner, regnträdgårdar, täckgrödor och gatusopning.

Föroreningar från icke-punktkällor är svåra att reglera eftersom det inte finns någon enskild skorsten att hänvisa till. Clean Water Act fokuserar på punktkällor och lämnar icke-punktkällor till statliga och lokala program. Frivilliga metoder, kostnadsdelningsprogram och utbildningskampanjer gör mycket av arbetet. Utmaningen är storskalig. Miljontals små beslut, vad man ska plantera, var man ska parkera, när man ska gödsla, bidrar till vattenkvaliteten i en hel region. Det är ett problem som alla bidrar till och som alla kan hjälpa till att lösa.