Vernakulära är det språk eller den dialekt som talas av vanliga människor i ett land eller en region. Det är ett samhälles vardagliga tal, i motsats till ett formellt eller litterärt språk. Latin var det lärda språket i medeltida Europa. Vernakulära var det som talades hemma.

Vernakulära språkets framväxt var en vändpunkt inom litteraturen. Dante skrev Den gudomliga komedin på italienska, inte latin. Chaucer skrev på medelengelska. Luther översatte Bibeln till tyska. Dessa val gjorde litteratur och religion tillgängliga för människor som aldrig hade lärt sig latin. Vernakulära skrifter är ofta mer direkta och levande. De fångar rytmerna i det verkliga talet. Men de kan också vara lokala och tillfälliga. Ett ord eller en fras i vernakulära språket kanske inte förstås av utomstående. I modern användning kan vernakulära hänvisa till vilket specialiserat språk som helst inom en grupp, som jazzmusikers vardagsspråk eller internetslang.

Historiska exempel

• Dantes gudomliga komedin på italienska
• Chaucers Canterbury Tales på medelengelska
• Luthers bibel på tyska
• Mark Twains användning av amerikanskt folkspråk