Realism är ett litterärt mönster som syftar till att återge vardagslivet och bekanta ting med noggrannhet och utan idealisering. Det framträdde som en dominerande tendens under 1800-talet.

Realistiska författare som Balzac, Flaubert, George Eliot och Tolstoj fokuserade på medel- och arbetarklasskaraktärer, sociala detaljer och konsekvenserna av vardagliga val. Stilen tenderar mot enkel prosa, noggrann observation och ett undvikande av melodrama eller öppen författaringripande. Handlingen uppstår ur karaktär och omständigheter snarare än från slump eller gudomlig ingripande. Påståendet är inte att fiktionen är faktabaserad, utan att den är trogen texturerna och sannolikheterna i levd erfarenhet.

Realismen har utmanats av modernistiska och postmodernistiska experiment, men den förblir ett kraftfullt och populärt formspråk. Samtida skönlitteratur använder sig fortfarande av dess tekniker även när den blandar dem med andra tillvägagångssätt. Den realistiska impulsen fortsätter överallt där författare försöker få den uppfunna världen att kännas sammanhängande med läsarens egen.

Fiktion som försöker skildra vardagliga upplevelser utan romantisk förhöjning tillhör den realistiska traditionen.