Fri vers är poesi som inte följer ett regelbundet rimschema. Dess rytmer är baserade på talets kadenser, andningen eller tankens former snarare än på traditionella metriska fotfötter.

Walt Whitman tillskrivs ofta äran för att ha öppnat engelsk poesi för fri vers; senare modernister som Eliot, Pound och Williams gjorde det till ett dominerande format. Fri vers är inte bara prosa uppdelad i rader. Radbrytningar, radavstånd och mönstringen av ljud och bilder skapar fortfarande form – bara inte de ärvda formerna av sonett eller blankvers. Poeten måste uppfinna en rytmisk logik för varje dikt.

Kritiker anklagar ibland fri vers för formlöshet; dess försvarare svarar att den ersätter mekanisk regelbundenhet med organisk form. I praktiken behåller mycket fri vers subtila ljudliga och strukturella mönster. Friheten är verklig, men den lägger ett större ansvar på poeten att rättfärdiga varje formellt val.

Poesi som hittar sin egen rytm utan en fast metrisk mall är fri vers.