Denotation är den bokstavliga, ordboksmässiga betydelsen av ett ord – den primära referensen det gör utan ytterligare emotionell eller kulturell färgning. Det är den stabila kärnan i betydelsen.

”Orm” betecknar en benlös reptil. Vilka ytterligare associationer ordet än förmedlar – förräderi, frestelse, elegans – hör till konnotationen. Tydlig utläggning, teknisk text och juridiskt språk syftar till att hålla sig nära denotationen så att betydelsen förblir entydig. Även i litteraturen måste författare kontrollera denotationen innan de kan leka produktivt med konnotationen; om den bokstavliga betydelsen är förvirrad, flyter de associativa betydelserna fritt från ankare.

Denotation är aldrig helt fri från kontext, men det är den aspekt av betydelse som kompetenta talare av ett språk förväntas dela. Ordböcker försöker fånga den; översättningssvårigheter uppstår ofta när denotationer inte stämmer överens mellan språk. Precision i denotation är grunden för vilken mer komplexa verbala effekter bygger.

Den grundläggande, överenskomna referensen för ett ord är dess denotation.