En arkaism är ett ord, en fras eller ett stilistiskt drag som har fallit ur bruk och nu känns avsiktligt gammalmodigt. Författare använder det för att frammana en svunnen era, för att ge värdighet eller ibland för att skapa ironisk distans.

Spenser fyllde The Faerie Queene med arkaisk diktion för att antyda ett ridderligt förflutet. Senare poeter och romanförfattare har använt "thou", "hath" eller föråldrat ordförråd när de vill ha texturen i tidigare engelska. I historisk fiktion kan greppet öka autenticiteten; i samtida litteratur riskerar det att låta manért eller dyrbart om det används för mycket. Vissa arkaismer överlever i fasta uttryck, juridiskt språk eller religiösa ritualer långt efter att de har försvunnit från det dagliga talet.

Effekten beror på läsarens insikt om att språket inte längre är aktuellt. När den insikten delas öppnar arkaismen ett litet fönster mot en annan tid. När den inte är det förbryllar eller distraherar ordet helt enkelt.

Ett språkligt fossil som avsiktligt placerats i en modern mening är en arkaism.