En gemensam resurs är något som alla kan använda, men en persons användning minskar vad som är tillgängligt för andra. Fisk i havet, grundvatten och offentliga betesmarker är klassiska exempel. De är rivaliserande – om jag fångar en fisk kan du inte – men icke-exkluderbara – det är svårt att hindra mig från att försöka.

Denna kombination leder till överutnyttjande. Varje fiskare gynnas av att fånga mer, medan kostnaden för utarmning delas av alla. Resultatet är allmänningens tragedi. Garrett Hardin populariserade idén 1968, även om Elinor Ostrom senare visade att samhällen kan förvalta gemensamma resurser framgångsrikt med rätt regler och förtroende.

Lösningarna inkluderar kvoter, tillstånd, privatisering och samhällsstyrning. Ingen enskild metod fungerar överallt. Nyckeln är att anpassa individuella incitament till resursens långsiktiga hälsa. Utan det utarmas resursen och alla förlorar.

Exempel

• Havsfiske
• Grundvattenakviferer
• Allmän betesmark
• Luftkvalitet (en global gemensam nämnare)
• Vägar och offentliga platser