Regeringar betalar bönder för att odla majs. De täcker en del av kostnaden för solpaneler. De ersätter sjukhus för att behandla oförsäkrade patienter. Dessa betalningar är subventioner, överföringar från regeringen till producenter eller konsumenter för att sänka kostnader eller uppmuntra aktivitet. De är ett av de vanligaste verktygen inom ekonomisk politik, och ett av de mest kontroversiella.

Subventioner är berättigade när marknaderna inte tillhandahåller något värdefullt i tillräcklig utsträckning. Förnybar energi är ett klassiskt fall. Sol- och vindkraft minskar föroreningar, men deras fördelar sprids över hela samhället. Utan subventioner skulle privata företag investera mindre än vad som är socialt optimalt. Subventioner kan också stabilisera priserna för jordbrukare, vilket gör maten överkomlig under dåliga skördar. Och de kan skydda nystartade industrier tills de kan konkurrera globalt.

Men subventioner har en mörk sida. De snedvrider marknaderna och uppmuntrar till överproduktion och slöseri. De är svåra att ta bort när de väl är på plats, eftersom mottagarna organiserar sig politiskt. De kan bli en form av företagsvälfärd och berika välkopplade företag. Världshandelsorganisationen (WTO) försöker begränsa jordbrukssubventioner, med begränsad framgång. Varje regering påstår sig hata dem, och varje regering betalar ut dem.

Exempel på subventioner

• Prisstöd för jordbruket
• Skattelättnader för förnybar energi
• Bostadssubventioner och hyresstöd
• Studielånesubventioner
• Exportsubventioner