På 1970-talet hände något som ekonomer trodde var omöjligt. Inflation och arbetslöshet steg samtidigt. Standard Phillipskurvan sa att de rörde sig i motsatta riktningar. Stagflation, en kombination av stagnerande tillväxt och hög inflation, bröt mot den regeln och tvingade fram ett nytänkande av makroekonomisk teori.

Utlösande faktor var en utbudschock. OPEC införde ett oljeembargo 1973 och råoljepriserna fyrdubblades. Högre energikostnader drev upp priserna i hela ekonomin. Samtidigt avtog tillväxten och arbetslösheten steg. Centralbankerna stod inför ett dilemma. Att höja räntorna skulle bekämpa inflationen men fördjupa recessionen. Att sänka räntorna skulle stödja tillväxten men förvärra inflationen. Det fanns inget bra alternativ.

Erfarenheten lämnade ett bestående spår. Den övertygade centralbankerna att prioritera inflationskontroll även på bekostnad av högre arbetslöshet. Paul Volcker, ordförande för Federal Reserve från 1979 till 1987, höjde räntorna till nästan 20 procent för att bryta inflationen. Det fungerade, men det utlöste en allvarlig recession. Sedan dess har stagflation varit sällsynt, även om ökningen av energipriser och inflation 2022 väckte farhågor om en återkomst.

Stagflation orsakar

• Utbudschocker som oljeembargon
• Överdriven penningmängdstillväxt
• Löne-prisspiraler
• Dåliga politiska svar
• Externa ekonomiska störningar