Det finns inte tillräckligt av allt. Det enkla faktumet är grunden för ekonomin. Knapphet innebär att resurser är begränsade medan behoven är obegränsade. Det tvingar fram val. En regering kan bygga ett sjukhus eller en motorväg, men inte alltid båda. En student kan studera medicin eller juridik, men inte samtidigt. Varje beslut har ett kostnad, och den kostnaden är det alternativ man ger upp.

Knapphet är inte detsamma som brist. En brist är tillfällig, som en löpning på toalettpapper under en pandemi. Knapphet är permanent. Även i rika länder kan människor inte få allt de vill ha. Skillnaden är att knapphet i rika länder ofta handlar om tid och uppmärksamhet snarare än mat och tak över huvudet. En förmögen chef kan ha gott om pengar men inte tillräckligt med timmar på dygnet.

Olika ekonomiska system hanterar knapphet på olika sätt. Marknader använder priser för att ransonera varor. Regeringar använder köer, ransonering eller central planering. Samhällen använder delning och ömsesidighet. Varje metod har styrkor och svagheter. Priser är effektiva men kan exkludera de fattiga. Köer är rättvisa men slösaktiga. Delning fungerar i små grupper men inte i stora städer. Inget system har löst knapphet, eftersom den inte kan lösas. Den kan bara hanteras.

Viktiga konsekvenser

• Avvägningar är oundvikliga
• Alternativkostnaden är den verkliga kostnaden för alla val
• Priser ransonerar knappa varor i marknadsekonomier
• Brist är permanent, brist är tillfällig
• Olika system fördelar knappa resurser på olika sätt