År 2008 utfärdade Zimbabwes centralbank en sedel på 100 biljoner dollar. Det räckte inte för att köpa ett bröd. Det är hyperinflation, en extrem och okontrollerbar prisökning. Ekonomer definierar det ofta som en inflation som överstiger 50 procent per månad, vilket leder till astronomiska årstakter. Tyskland 1923, Ungern efter andra världskriget, Zimbabwe på 2000-talet och Venezuela under senare år är de klassiska fallen.

Hyperinflation börjar vanligtvis med en finanspolitisk kris. Staten kan inte låna eller beskatta tillräckligt för att täcka utgifterna, så den trycker pengar. När priserna stiger minskar det reala värdet av skatteintäkterna, så den trycker mer. Cykeln accelererar. Människor rusar för att spendera kontanter innan de förlorar i värde, vilket driver upp priserna ytterligare. Så småningom blir valutan värdelös och folk tillgriper byteshandel eller utländska pengar.

Att stoppa hyperinflationen kräver drastiska åtgärder. Regeringar måste minska utgifterna, höja skatterna och ofta överge den gamla valutan för en ny eller knyta den till en stabil utländsk valuta. Dessa åtgärder är smärtsamma och politiskt riskabla. Men hyperinflation är värre. Den förstör sparande, lamslår investeringar och kan störta regeringar.

Varningsskyltar

• Trycka pengar för att finansiera underskott
• Snabb förlust av förtroende för valutan
• Folk spenderar pengar omedelbart
• Utbredd användning av utländska valutor
• Centralbanken ger ut allt större valörer