Lägg till en arbetare till i ett litet kök så blir saker och ting gjorda snabbare. Lägg till en femtedel, en tiondel, en tjugondel, och köket blir en folkmassa. Produktionen kan fortfarande öka, men varje ny arbetare bidrar med mindre än den föregående. Detta är avtagande avkastning, en av de äldsta idéerna inom ekonomi. Den går tillbaka till David Ricardo och hans analys av jordbruksmark i början av 1800-talet.

Principen gäller när minst en insatsvara är fast. En bonde med en fast tomt kan tillsätta gödselmedel och se avkastningen öka. Fortsätt tillsätta gödselmedel och avkastningen minskar, sedan upphör den helt och hållet, och blir sedan negativ när kemikalier bränner jorden. En fabrik med fasta maskiner kan anställa fler arbetare, men så småningom kommer de i vägen för varandra.

Minskande avkastning är viktig för tillväxtteorin. Den hjälper till att förklara varför fattiga länder kan växa snabbt genom att anamma befintlig teknik, medan rika länder måste förnya sig för att fortsätta växa. Den varnar också för enkla lösningar. Att kasta mer pengar eller fler människor på ett problem fungerar bara tills det inte längre gör det.

Viktiga punkter

• Minst en ingång måste vara fast
• Marginalproduktionen faller när variabla ingångar ökar
• Så småningom kan marginell produktion bli negativ
• Principen gäller mark, arbetskraft och kapital
• Det underbygger argumenten för innovationsledd tillväxt