Klassisk ekonomi antar att människor är rationella kalkylatorer. De väger kostnader och fördelar, kommer ihåg alla relevanta fakta och väljer det som maximerar deras egen fördel. Alla som någonsin har köpt ett gymmedlemskap i januari vet att detta inte stämmer helt.

Beteendeekonomi tar den röriga mänskliga hjärnan på allvar. Den lånar från psykologin för att förklara varför vi spenderar för mycket på lönedagen, varför vi klamrar oss fast vid förlorande investeringar och varför ett standardalternativ på ett formulär kan få miljontals människor att spara mer. Fältet tog fart på 1970-talet när Daniel Kahneman och Amos Tversky började dokumentera systematiska fördomar i bedömningar. Richard Thaler visade senare hur dessa fördomar formar marknader och offentlig politik.

Vissa resultat har blivit praktiska verktyg. Automatisk registrering i pensionsplaner utnyttjar till exempel tröghet i en nyttig riktning. Andra insikter är mörkare: företag utformar prenumerationsfällor och förvirrande prissättning eftersom de vet att konsumenterna inte kommer att läsa det finstilta.

Viktiga idéer

• Förlustaversion: förluster gör ungefär dubbelt så ont som motsvarande vinster känns bra.
• Förankring: det första talet vi ser snedvrider senare uppskattningar.
• Nuvarande bias: vi övervärderar omedelbara belöningar och undervärderar framtida.
• Inramning: hur ett val formuleras förändrar vad vi gör.