Efter att ett vulkanutbrott har uppstått och lavan svalnat är marken bara stenar. Ingenting lever där. Sedan anländer lavar. De bryter ner sten till jord, och mossor följer. Så småningom tar gräs, buskar och träd över. De första organismerna som koloniserar en karg miljö är pionjärarter. De är tuffa. De tolererar hårda förhållanden, låg näringshalt och full sol. Lavar, mossor och vissa gräs är vanliga pionjärer. Detsamma gäller rallros efter en skogsbrand och sanddynsgräs på en ny strand.

Pionjärarter förändrar miljön på sätt som gör det lättare för andra arter att följa efter. Lavar utsöndrar syror som löser upp berg. Mossor håller fukt och fångar organiskt material. Gräs bygger jord med sina rötter. Dessa förändringar banar väg för nästa våg av arter. Processen kallas primär succession när den börjar på livlös terräng och sekundär succession när den börjar på jord som redan existerar efter en störning som en brand eller översvämning.

Vanliga pionjärarter

• Lavar på kala bergarter.
• Mossor på fuktiga ytor.
• Rallört efter skogsbränder.
• Dyngräs på kustsand.

Pionjärarter är inte permanenta. De är det första kapitlet i en längre berättelse. Allt eftersom miljön förändras ersätts de ofta av arter som konkurrerar bättre under de nya förhållandena.