I en trädgård växer växter tills de får slut på vatten, ljus eller utrymme. Det som tar slut först är den begränsande faktorn. Begreppet är centralt inom ekologin. Det beskriver den resurs eller det tillstånd som begränsar populationstillväxten. Utan gränser skulle populationer växa exponentiellt för alltid. I praktiken är det alltid något som börjar bli ont: mat, boplatser, mineraler eller förmågan att tolerera kyla, torka eller sjukdom.

Justus von Liebig föreslog minimumlagen på 1800-talet och hävdade att tillväxten inte bestäms av de totala resurserna utan av den knappaste. En åker med gott om kväve och fosfor men inget vatten kommer att misslyckas. Att tillsätta mer kväve gör ingenting. Den begränsande faktorn är vatten. Principen gäller även djur. En hjortpopulation kan begränsas av vinterfoder i ett område och av rovdjur i ett annat. När förhållandena förändras förskjuts den begränsande faktorn. Att hantera ekosystem innebär att förstå vilken faktor som är viktigast vid en given tidpunkt.

Vanliga begränsande faktorer

• Tillgång till mat och vatten.
• Utrymme och skydd.
• Rovdjur och sjukdomar.
• Temperatur och andra klimatförhållanden.

Att identifiera den begränsande faktorn är inte alltid lätt. Det kräver observation och ofta experiment. Men utan den kan ansträngningar att hjälpa en population missa målet helt.