När en art anländer till en ny miljö och orsakar skada är den invasiv. Inte alla icke-inhemska arter är invasiva. De flesta introducerade arter antingen misslyckas med att etablera sig eller anpassar sig utan att störa ekosystemet. De som blir invasiva delar egenskaper: snabb tillväxt, hög reproduktion, få naturliga rovdjur i det nya utbredningsområdet och förmågan att tolerera en mängd olika förhållanden. De konkurrerar ut inhemska arter om föda, vatten och utrymme. Vissa lever direkt på inhemska arter som inte har något försvar mot dem.

Invasiva arter är en av de främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald världen över. De anländer via många vägar: barlastvatten från fartyg, importerade växter och djur, timmertransporter och oavsiktlig liftning. Den bruna trädormen introducerades till Guam efter andra världskriget och utrotade de flesta av öns inhemska fåglar. Zebramusslor sprider sig genom de stora sjöarna och täpper till vattenledningar och insugningsventiler. Kudzu, som fördes till USA från Japan, täcker nu miljontals tunnland över sydöstra USA. Utrotning är dyrt och ofta omöjligt när en art väl har etablerat sig.

Vanliga vägar

• Barlastvatten och påväxt av skrovet på fartyget.
• Import av trädgårds- och jordbruksvaror.
• Djurhandel och akvarieutsättningar.
• Timmer, emballage och last.

Förebyggande är billigare än kontroll. Att inspektera importerade organismer och upprätthålla karantänregler stoppar många invasioner innan de börjar.