Vissa arter berättar mer om en miljö än andra. En indikatorart är en vars närvaro, frånvaro eller tillstånd återspeglar ett ekosystems hälsa. Lavar är känsliga för luftföroreningar. Deras försvinnande från en skog signalerar dålig luftkvalitet. Dagsländelarver behöver rent, syrerikt vatten. Deras frånvaro i en bäck tyder på föroreningar eller låg syrehalt. Grodor, med sin permeabla hud, är känsliga för förändringar i vattenkemin och UV-strålning. En minskning av grodpopulationerna varnar ofta för större miljöproblem.

Indikatorarter är användbara eftersom de är billigare och snabbare att övervaka än att mäta varje variabel i ett ekosystem. Ekologer använder dem för att spåra föroreningar, klimatförändringar och habitatförstörelse. Men metoden har begränsningar. En art kan vara känslig för en faktor och tolerant mot en annan. Den kan minska av skäl som inte är relaterade till det bredare ekosystemet. De bästa övervakningsprogrammen använder flera indikatorer tillsammans och kombinerar dem med direkta mätningar av vatten-, luft- och markförhållanden.

Vanliga indikatorarter

• Lavar: luftkvalitet, särskilt svaveldioxid.
• Dagsländor och bäckflugor: rent sötvatten.
• Grodor och salamandrar: vattenkemi och UV.
• Koraller: havstemperatur och surhetsgrad.

Indikatorarter är inte bara kanariefåglar i kolgruvan. De är också arter som är värda att skydda i sig själva, och deras nedgång är en förlust oavsett vad den säger oss.