Varje person konsumerar resurser och producerar avfall. Det ekologiska fotavtrycket mäter hur mycket mark- och vattenyta en befolkning behöver för att producera det den konsumerar och absorbera det den slänger. Det uttrycks i globala hektar, en standardiserad enhet som tar hänsyn till olika typer av mark: åkermark, betesmark, skog, fiskeområden och bebyggda områden. Konceptet utvecklades av Mathis Wackernagel och William Rees i början av 1990-talet.

Fotavtryck varierar enormt. En person i USA använder ungefär åtta hektar globalt. En person i Indien använder ungefär en. Om alla levde som den genomsnittliga amerikanen skulle mänskligheten behöva flera jordklot för att upprätthålla efterfrågan. Det globala genomsnittet överstiger för närvarande vad planeten kan regenerera, vilket innebär att vi minskar naturkapitalet. Gapet kallas ekologiskt överskridande. Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen utgör den största andelen av de flesta fotavtryck.

Vad fotavtrycket inkluderar

• Odlingsmark för mat och fiber.
• Betesmark för boskap.
• Skog för virke och kolupptag.
• Fiskeplatser och bebyggd mark.

Kritiker påpekar att måttet förenklar komplexa avvägningar. Det behandlar all mark som likvärdigt och fångar inte upp vattenbrist eller förlust av biologisk mångfald. Ändå ger det en grov bild av hur mycket natur våra livsstilar kräver.