Betong består mestadels av ballast. Sand, grus och krossad sten utgör 60 till 80 procent av volymen. Cementpastan är limmet. Ballasten är kroppen. Det ger betongen dess styrka, dess volym och dess dimensionsstabilitet. Utan ballast skulle cementpastan krympa och spricka. Med den blir betong ett hållbart strukturmaterial. Samma princip gäller i köket, även om termen sällan används där. Nötter i en brownie, russin i en scone och chokladbitar i en kaka är ett slags ballast, suspenderade i en smetmatris.

Aggregat klassificeras efter storlek. Fin ballast är sand, med partiklar under cirka 5 millimeter. Grov ballast är grus eller krossad sten, från 5 till 40 millimeter eller mer. Graderingen, det vill säga fördelningen av partikelstorlekar, påverkar bearbetbarhet och hållfasthet. En välgraderad blandning har partiklar som fyller hålrummen mellan större partiklar, vilket minskar mängden cementpasta som behövs.

Typen av ballast spelar också roll. Kalksten, granit och flodgrus är vanliga i betong. Vid bakning formar valet av inneslutningar slutproduktens konsistens och smak. Hackade nötter ger krispighet. Torkad frukt ger tuggkänsla. Chokladbitar smälter till fickor. Varje aggregat är ett eget aggregat, upphängt i en matris av smet eller deg. Analogin är lös, men den strukturella logiken är likartad: matrisen binder, och ballasten ger karaktär.