En balk bär laster över ett spann. Det är en horisontell del som bär upp vikten av ett golv, ett tak eller en bro. Lasten trycks nedåt, och balken gör motstånd. Balkens överdel sätts i kompression, den nedre delen i spänning, och mitten gör motstånd mot skjuvning. Det är därför en balk är djupast i mitten och ofta avsmalnande i ändarna. Material placeras där krafterna är som störst.

Balkar finns i många olika material. En träbalk är enkel att såga och fästa, men har begränsat spann. En stålbalk, som en I-balk eller en bredflänsbalk, bär tunga laster över långa sträckor. En armerad betongbalk kombinerar betongens tryckhållfasthet med stålets draghållfasthet. En konstruerad träbalk, som limträ eller LVL, tillåter längre spann än massivt sågat virke. Var och en har sitt eget spann-till-djup-förhållande, vilket avgör hur djup balken måste vara för ett givet spann.

Nedböjning styr ofta konstruktionen mer än hållfasthet. En golvbalk som hänger för mycket känns studsig och kan spricka i ytskikt. Byggregler begränsar nedböjningen till en bråkdel av spännvidden, ofta L/360 för golv. Förbindningar är också viktiga. En balk måste överföra sin last till pelare, väggar eller taklister. En svag förbindning kan fälla en annars sund konstruktion. Ingenjörer detaljerar dessa fogar noggrant med hjälp av plattor, bultar, svetsar och upphängningar.