I en lösning är det lösta ämnet det ämne som är upplöst. Lösningsmedlet är det ämne som löser upp sig. Saltvatten är en lösning av salt i vatten. Salt är det lösta ämnet. Vatten är lösningsmedlet. Det lösta ämnet förekommer vanligtvis i en mindre mängd än lösningsmedlet. När du tillsätter socker i kaffe är det socker det lösta ämnet. Kaffet är lösningsmedlet. Skillnaden är viktig för att beräkna koncentration och förutsäga egenskaper.

Lösta ämnen kan vara fasta, flytande eller gasformiga. Salt och socker är fasta lösta ämnen. Etanol i vatten är ett flytande löst ämne. Koldioxid i soda är ett gasformigt löst ämne. De lösta partiklarna är dispergerade i lösningsmedlet. I en lösning bildar det lösta ämnet och lösningsmedlet en homogen blandning. De lösta partiklarna är för små för att synas och sedimenterar inte.

En lösnings egenskaper beror på det lösta ämnet och lösningsmedlet. Tillsats av löst ämne påverkar kokpunkt, fryspunkt, ångtryck och osmotiskt tryck. Dessa kallas kolligativa egenskaper. De beror på antalet lösta partiklar, inte deras identitet. Det är därför salt smälter is och frostskyddsmedel sänker vattnets fryspunkt.

Lösta ämnen kan vara elektrolyter eller icke-elektrolyter. Elektrolyter dissocierar till joner i lösning och leder elektricitet. Natriumklorid är en stark elektrolyt. Ättiksyra är en svag elektrolyt. Socker är en icke-elektrolyt. Skillnaden påverkar lösningens kolligativa egenskaper och beteende.