År 1975 utvecklade Georges Köhler och César Milstein en teknik för att producera identiska antikroppar från en enda cellinje. De fusionerade en antikroppsproducerande B-cell med en myelomcell, vilket skapade ett hybridom som kunde dela sig obegränsat och producera en enda antikropp. Monoklonala antikroppar föddes. Upptäckten vann Nobelpriset 1984.

En monoklonal antikropp binder till ett specifikt mål, ett så kallat epitop. Denna specificitet gör dem till kraftfulla läkemedel. De kan blockera ett protein som driver cancer, flagga en cancercell för destruktion av immunsystemet eller neutralisera ett virus. De kan också leverera en läkemedelsnyttolast direkt till en målcell. Den första terapeutiska monoklonala antikroppen, muromonab, godkändes 1986. Sedan dess har hundratals godkänts för cancer, autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar och migrän.

Monoklonala antikroppar produceras i cellkulturer från däggdjur, vanligtvis kinesiska hamsteräggstocksceller. Processen är dyr och komplex. Antikropparna måste renas från odlingsbuljongen och testas för styrka, renhet och säkerhet. De ges vanligtvis genom intravenös infusion eller subkutan injektion eftersom de skulle brytas ner om de sväljs.

Namnen på monoklonala antikroppar avslöjar deras ursprung. Humana antikroppar slutar på -umab. Humaniserade antikroppar slutar på -zumab. Chimära antikroppar slutar på -ximab. Suffixet är inte bara en etikett. Det anger hur mycket av molekylen som är mänsklig och hur sannolikt det är att den utlöser ett immunsvar.