Krocktester är kontrollerade kollisioner som används för att utvärdera ett fordons säkerhet. De utförs av myndigheter och oberoende organisationer runt om i världen. I USA driver National Highway Traffic Safety Administration New Car Assessment Program, som poängsätter fordon för frontal-, sido- och vältningskydd. Insurance Institute for Highway Safety utför sina egna tester, inklusive det lilla överlappande fronttestet, vilket är särskilt krävande.

Ett krocktest använder instrumentförsedda dockor som mäter krafterna på huvud, nacke, bröst och ben. Höghastighetskameror fångar kollisionen med tusentals bilder per sekund. Ingenjörer analyserar strukturens deformation, tidpunkten för krockkuddens utlösning och dockornas rörelser. Resultaten poängsätts och publiceras, och konsumenterna använder dem för att jämföra fordon.

Testerna har förändrat bilar. På 1990-talet hade många fordon dåligt sidokrockskydd. Nu är sidokrockkuddar och starkare strukturer standard. Testet med liten överlappning, som introducerades 2012, avslöjade svagheter hos många fordon och ledde till omdesigner. Biltillverkare anpassar sig till testerna eftersom betygen påverkar försäljningen.

Kraschtester är inte perfekta. De simulerar specifika kraschtyper, inte alla möjliga olyckor. Verkliga krascher involverar olika hastigheter, vinklar och fordonsstorlekar. Men testerna har räddat tusentals liv, och de fortsätter att höja ribban.