Varje byggnad har en berättelse som börjar före byggnationen och slutar långt efter rivningen. Livscykelanalys, eller LCA, försöker mäta miljöpåverkan av hela berättelsen. Den räknar energi, vatten och material som förbrukas i varje steg, samt utsläpp och avfall som produceras.

Stegen omfattar vanligtvis råvaruutvinning, tillverkning, transport, konstruktion, drift, underhåll och avfallshantering eller återvinning vid slutet av livscykeln. För de flesta byggnader dominerar driftsfasen eftersom uppvärmning och kylning förbrukar så mycket energi under årtionden. Men i takt med att byggnader blir effektivare börjar det kol som finns i material och konstruktion spela större roll.

LCA-resultat uttrycks ofta som en enda påverkanspoäng, men detaljerna är viktiga. Ett material med låga koldioxidutsläpp kan använda knappt vatten. En byggnad som sparar energi i drift kan förlita sig på kompositer som är svåra att återvinna. Bra LCA-studier rapporterar flera påverkanskategorier, inte bara en.

Metoden är standardiserad enligt ISO 14040 och 14044, vilket gör jämförelser meningsfulla. Den är inte perfekt. Databrister och antaganden kan snedvrida resultaten. Ändå är det det mest rigorösa verktyget som finns tillgängligt för att förstå en byggnads verkliga miljökostnader.