Folklore omfattar traditionella föreställningar, berättelser och seder som förts vidare muntligt inom ett samhälle. Det inkluderar folksagor, legender, myter, ordspråk, gåtor, sånger, danser och hantverk. Termen myntades 1846 av William Thoms, som ville ha ett ord för vanliga människors oskrivna kultur. Sedan dess har folklorister dokumenterat allt från appalachiska ballader till vandringssägner om alligatorer i avlopp.

Folklore är inte frusen eller pittoresk. Den anpassar sig. En berättelse som berättas runt en eld under ett århundrade blir ett kedjemejl eller en viral video under ett annat. Samma narrativa strukturer återkommer över kulturer: bedragaren, sökandet, den dåraktiga hjälten som lyckas av tur. Folklorister studerar både texterna och framträdandena och uppmärksammar vem som berättar en historia, när och varför.

Genrer

• Myter: heliga berättelser som förklarar ursprunget.
• Legender: berättelser som berättas som sanna, ofta om lokala platser.
• Folksagor: skönlitterära berättelser för underhållning eller undervisning.
• Materiell folklore: täcken, verktyg, recept och hantverk.

Folklore lever vidare eftersom den är användbar. Den lär ut, varnar, underhåller och binder samman samhällen.