Gröngödsling är en gröda som odlas för jorden, inte för bordet. Jordbrukare sår den, låter den växa och plöjer sedan ner den igen medan den fortfarande är grön. Klöver, vicker, råg, bovete och senap är vanliga val.

Idén är gammal. De romerska författarna Cato och Columella rekommenderade att man plöjde ner lupiner och bönor för att berika mager mark. Baljväxter har en dubbel funktion: deras rötter är värdar för bakterier som drar kväve från luften och omvandlar det till en form som växter kan använda. Icke-baljväxter tillför organiskt material, kväver ogräs och samlar upp överblivna näringsämnen innan de lakas ut.

Varför bönder använder det

• Tillför kväve utan syntetiskt gödselmedel
• Förbättrar jordstrukturen och vatteninfiltrationen
• Dämpar ogräs och vissa skadedjur
• Matar bin och nyttiga insekter under blomningen

Tajming är allt. Om man plöjer ner för sent sätter den frö och blir ogräs. För tidigt förlorar man biomassan. Om det görs på rätt sätt är gröngödsling ett av de billigaste sätten att bygga upp en sund jord.