Primär socialisering sker i barndomen, i familjen. Sekundär socialisering sker senare, genom institutioner och jämnåriga. Det är processen att lära sig normer och beteenden som är lämpliga för specifika roller och sammanhang: hur man agerar på jobbet, i ett klassrum, i ett religiöst samfund eller i ett nytt land.

Sekundär socialisering är mindre intensiv än primär socialisering. Den formar inte den grundläggande personligheten lika djupt. Men den är avgörande för att fungera i ett komplext samhälle. Ett barn lär sig språk hemma. En ung vuxen lär sig yrkesjargong på jobbet.

Agenter för sekundär socialisering

• Skolor: akademiska normer och kamratkultur
• Arbetsplatser: yrkesroller och hierarkier
• Kamratgrupper: stil, slang och sociala färdigheter
• Media: politiska åsikter och konsumtionsvanor
• Religiösa institutioner: moralkoder och ritualer

Sekundär socialisering kan vara resocialisering när den innebär ett skarpt brott med det förflutna. Att gå in i militären, fängelset eller klostret kräver att man avlär sig gamla roller och lär sig nya. Totala institutioner, som Goffman kallade dem, kontrollerar alla aspekter av livet för att återskapa jaget.