Funktionalismen ser samhället som ett system av sammankopplade delar, där var och en bidrar till helhetens stabilitet. Familj, utbildning, ekonomi, styrelseskick och religion är som organ i en kropp. De utför funktioner som håller samhället vid liv. När en del förändras måste andra anpassa sig.

Talcott Parsons och Robert Merton formade teorin i mitten av 1900-talet. Merton skilde mellan manifesta funktioner (avsedda och uppenbara) och latenta funktioner (oavsedda och dolda). Högskolans manifesta funktion är utbildning. En latent funktion är att hitta en make/maka. Dysfunktioner är konsekvenser som undergräver stabilitet.

Viktiga begrepp

• Social struktur: mönstrade relationer och institutioner
• Manifesta funktioner: avsedda resultat
• Latenta funktioner: oavsiktliga resultat
• Dysfunktioner: störande resultat

Funktionalismen föll i onåd på 1960- och 70-talen. Kritiker menade att den rättfärdigade status quo och ignorerade makt och konflikt. Den har sedan dess reviderats, men dess kärninsikt kvarstår: sociala institutioner är ömsesidigt beroende, och förändring hos en institution sprider sig över andra.