Ett obemannat flygfarkost, eller UAV, flyger utan en mänsklig pilot ombord. Det styrs på distans eller autonomt. Termen omfattar allt från leksaks-quadcoptrar till militära Predator-flygplan till fastvingade kartläggningsflygplan. Allmänheten kallar dem drönare.

Drönare varierar i storlek från några gram till flera ton. Små elektriska fyrhjulingar dominerar konsument- och kommersiell användning. Stora drönare med fast vingar flyger långa uppdrag för militära och vetenskapliga ändamål. Hybrid VTOL-konstruktioner startar vertikalt och övergår till framåtflygning. Varje konstruktion avväger räckvidd, hastighet, nyttolast och uthållighet.

UAV-applikationer

• Flygfotografering och videografi.
• Kartläggning och lantmäteri.
• Inspektion av infrastruktur.
• Jordbruk: besprutning och grödövervakning.
• Sök och räddning, leverans och försvar.

Tekniken är mogen, men reglerna är det inte. Flygmyndigheter kräver registrering, fjärridentifiering och höjdbegränsningar. Operatörer måste hålla flygplanet inom sikte i de flesta jurisdiktioner. Operation bortom siktlinje kräver undantag. Integritetshänsyn är betydande. En drönare kan sväva utanför ett fönster eller följa en person. Polismyndigheter använder drönare för övervakning. Samma kapacitet som inspekterar en bro kan också spionera på en granne. Drönare förändrar industrier som är beroende av flygdata. De väcker också frågor som samhället inte helt har besvarat. Tekniken kommer att fortsätta utvecklas. Regelverken kommer att fortsätta komma ikapp.